En roadtrip söderut med en pinne tillbaka i trunken

F17 avslutar den fotbollsfyllda påskhelgen med att spela 1-1 borta mot Helsingsborgs IF. En match präglad av ett blött naturgräs får sägas sluta med ett rättvist oavgjort resultat där båda lagen säkert känner sig både som vinnare och förlorare.

F17 avslutar påsk-matchandet med att bege sig till Helsingborg för bortamöte i F17-SM på Olympia-fältets naturgräs under annandag påsk. Och det är ju ljuva minnen vi har av från just denna stad då vi för något år sedan här  bärgade Sm-bucklan i Futsal. Så bussavfärd söndag förmiddag, logi på samma hotell som tidigare och efter en natts ordentlig sömn, tidig frukost och fokuserad matchgenomgång på hotellet är det dags att uppleva en av fotbollens mest essentiella sinnesförnimmelser: den omisskännliga lukten av fuktigt vårgräs. Det visar sig vara mer än bara ett doftintryck. Hur mycket vi än pratat om skillnaderna och hur vi måste förhålla oss till underlaget så är vi under uppvärmningen gång på gång förvånade över hur bollen beter sig i förhållande till vad vi tror. Så rätt symtomatiskt släpper vi omgående i minut 1′ eller 2′ in ett baklängesmål och har gett oss själva sämsta möjliga start. 1-0

Men… vi kan ju faktiskt skilja på exempelvis fotboll och futsal med rätt bra resultat och haft framgång i Gothia på långt mer svårspelade underlag än detta. Man måste bara förhålla sin fotbollskunskap efter förutsättningarna. Vi gör klart våra aktioner på kortare tid och med färre antal touch. Vi försöker hota motståndarna bakom deras backlinje och våga spela rakare. Vi lyckas ganska väl med vårt för dagen lite omskruvade press-spel. Och det ger resultat i bollvinster, genombrott och hörnor. Och på just en av dessa hörnor trycker vi in vår kvittering i minut 7′ och 1-1.

Vi fortsätter producera lägen utan att ta ledningen. Helsingborgs forwards hotar oss också en hel del. Vi spelar rejält och drar ibland på oss farliga och livsviktiga frisparkar och kort. Det är helt enkelt naturgräsfotboll.

1-1 och halvtidsvila. Vi är överens om i vilken verklighet vi befinner oss. Det här är som Gothia. Fast 90 minuter plus tillägg. Sular gör man i futsal, inte här. Här försöker man komma ut som vinnare ur närkamper och förhålla sig till andra-bollen. Man dubblar och tripplar i återerövring. Förhåller sig till press-triggers. Absolut försöka spela oss ur press, men också hota motståndarna i djupet. (Det finns säkert något uttryck med spelyta och ett specifikt nummer efter, men vi tänker att vi jobbar med människor och brukar undvika att använda dom där förbunds-prioriterade idiomen)

Andra halvlek är den första lik med skillnaden att vi kanske vinner mer dueller och stjäl en hel del boll i intressanta lägen som resulterar i målchanser. En ramträff i ribban är väl som närmst. Det är rätt fysiskt, men vi måste också ge domarteamet beröm för deras genomgående jämna tillåtande nivå. Bra ledarskap och tydlig otvungen spelar-kommunikation. Vi tillåter även Helsingborg komma till en del farliga lägen som vi reder ut. Lagen stångas vidare till domaren blåser av matchen. Oavgjort.

– En match som båda lagen kunde vunnit och jag hade verkligen en olustig känsla när vi bjuder på ännu en hörna i slutminuterna, men vi kunde också ha straffat dom några gånger i andra halvlek. Delade poäng känns rimligt och för oss viktigt att studsa tillbaka från vår svaga premiärmatch. Vi har en ödmjuk tillförsikt inför fortsättningen och lag verkar slå lag i den här mycket inspirerande Sm-serien, säger Tor Norinder, matchcoach på plats.

Helsingborgs IF – Stureby FF 1-1 (1-1)

• 1-0 1′ Jonhag
• 1-1 7′ Diawara Rundqvist